Good Old Love

Jaha...det var det...
Har deppat i en vecka nu efter det tråkiga beskedet. Men nu är det dags att ta nya tag och ännu bättre tag, även om jag tvekar på att jag kan få det bättre än vad jag har haft.
Det jag är så mycket jag vill säga, jag skriver det här får då riskerar jag inte att börja storlipa.

Det är nästan ett år sedan jag steg in i "trädgården" och träffade er alla. Jag kan inte fatta hur mycket som har hänt sen dess. Ni kommer nog alltid vara "de som förändrade mitt liv". Det var när jag började hos er som jag insåg vad jag ville få ut av livet och tog tag i och förändrade det. Jag bestämde mig för att "här ska jag stanna"och att jag skulle klistra fast mig i stolen när sommaren närmade sig. Nu behövde jag inte det eftersom jag fick stanna ändå.
Jag vill så gärna klistra fast mig i stolen denna gången också för jag vill så gärna stanna. Nu vet jag att det inte går...
Jag har nog aldrig skrattat så mycket och gråtit så mycket under ett år. 2007 kommer gå till historien på väldigt många sätt.
Ni kommer lämna stora avtryck hos mig, väldigt stora...
Jag vet inte vad jag mer kan säga mer än att:

Omfg, 1M gonna mi55 U li3k h3ll, Ur teh fucking Elajt^, U roX
Kej thx ba1

Gästföreläsare

Har precis fått titeln gästföreläsare på Malmö Högskola. Bara för en eftermiddag, men ändå...
Jag ska föreläsa om hur det är att jobba som Produktionsledare i praktiken. Det ska bli mycket roligt, (gillar att känna mig lite viktig) särskilt kul ska det bli att träffa mina söta små lärare igen.

Så lite...

Så lite......som kan påverka så mycket.
Det som folk måste förstå är att jag skriver här när jag får en känsla eller något som påverkar mig för stunden. De som känner mig väl vet att jag går väldigt mycket upp och ner och därmed hur jag påverkar människor omkring mig och hur jag påverkas av dem.
Jag menar inte på något sätt att jag inte vill hjälpa de vänner jag har runt om mig. Jag menar bara att jag måste ta hand om mig själv och de saker jag prioriterar och då kräver jag att mina vänner ska respektera detta. Jag kräver inte att ni ska förstå men iallafall respektera de beslut och prioriteringar jag gör. Ni måste utgå ifrån att jag gör de prioriteringar utifrån mitt perspektiv.
Jag har lyssnat på andras åsikter (vilket jag kommer fortsätta med, men i en annan grad) helt för mycket. Nu kommer jag lyssna på mig själv istället. Antingen accepterar man det eller så gör man det inte.

Ett litet rop..

Jag blir så frustrerad. Jag känner att jag inte har kontroll. Jag har inte kontroll över mina känslor. De bara spelar mig spratt hela tiden. Låter mig tro en sak en dag för att sedan intala mig något helt annat nästa dag.
Jag hinner inte reflektera över vad det är jag känner och jag rusar fram som ett skenande ånglok.
Det senaste är att jag saknar det gamla som fan. Inte nödvändigtvis tankar om att jag skulle vilja ha det så igen men att jag saknar det eller kanske snarare den...
Vad betyder allt sånt här egentligen? Varför dyker sådana känslor upp?
Jag känner mig inte redo, inte alls redo för den situation jag har satt mig i. Vad gör man åt det?
Ok, detta var nog mitt rop...gör vad ni vill med det..

En utsliten docka?

Here is the deal:
Jag ställer upp för er och då förväntar jag mig att ni ställer upp för mig! Är trött på de som bara tar och tar utan att ge tillbaka. Jag kan också må dåligt och det är ni som borde upptäcka det och ta hand om mig. Vem fanns där för mig när jag hade ett helvete i våras? Jo, ett ganska fåtal personer som jag älskar över allt annat av den anledningen. Av samma anledningen vill jag finnas för er. Men uppskatta mig för fan för det! Jag är inte en docka man kan slita ut och sen slänga när det kommer något viktigare. Kräv inte att jag alltid ska komma på beställning bara för att slita ut mig. Och snälla, försök vara glada för min skull när jag är lycklig.

Mia – Love you to death! Klokare människa får man leta efter.
Syster – För att du är min hjälte och stora förebild
Souz – För att du förändrade mitt liv

Medvetna män....och tvåbenta lejon

Åh vad jag gillar att jobba med medvetna män. I just detta fallet män som jobbar med mode och skönhet
Nu är det ju så att alla produkter inte alltid bara passar till män och nu senast blev jag försökskanin till ett brun utan sol-spray. Jo, jag var lite orolig att jag skulle komma tillbaka orange, men det faktum att det var ett av de bästa jag provat gör att jag är mycket positiv. Men man måste ha i åtanke att män har mer kroppsbehåring och därmed större risk för att se ut som ett tvåbent lejon. Nästa grej jag ska prova är en porklämmare. Den består av två pinnar (!?) som man ska klämma med för att det inte ska vara ohygieniskt. Känns jobbigt. Men kan vara värt det. Sålänge jag får gratisprodukter iallafall.
Alla är väl lite billiga........eller?

Till alla underbara i mitt liv

Människor kommer in i ditt liv av en orsak, för en period eller för resten av livet.

När du förstår orsaken, kommer du också att förstå hur du skall förhålla dig till denna person.
När någon kommer in i ditt liv av en orsak, är det oftast för att fylla ett behov du har uttryckt.
De har kommit för att hjälpa dig genom en utfordring, för att ge dig vägledning och stöd.
För att hjälpa dig fysiskt, känslomässigt och spirituellt. De är där för det du behöver dom för.
Så plötsligt, utan att du gör något fel eller på ett till synes opassande tidpunkt, kommer denna person att säga eller göra något som gör att erat förhållande tar slut.
Ibland dör dom, andra gånger lämnar dom dig. Ibland provocerar de dig och tvingar dig att fatta ett beslut.
Det som är viktigt att förstå är att ditt behov är mättad, ditt öde är fullbordat, deras arbete är utfört.

Några människor kommer in i ditt liv för en PERIOD, för att det är din tur att dela med dig, att växa eller att lära. De ger dig en upplevelse, lugn eller bara får dig att le!
Ja, kanske lär de dig eller visar dig något du aldrig gjort förut.
Vanligen ger de dig en ofantlig mängd av glädje.
Tro på det! Det är äkta! Men bara för en period.
Livslånga förhållanden lär dig livslånga läxor, sådant du måste bygga upp för att få en solid känslomässig grund. Ditt jobb är att acceptera läxan, älska denna människa och använda det du har lärt i andra relationer och områden av ditt liv.
Det sägs att kärleken är blind, men vänskapen är klarsynt.
Tack för att ni är en del av mitt liv, antingen det är för en period eller för resten av livet.