Good Old Love

Jaha...det var det...
Har deppat i en vecka nu efter det tråkiga beskedet. Men nu är det dags att ta nya tag och ännu bättre tag, även om jag tvekar på att jag kan få det bättre än vad jag har haft.
Det jag är så mycket jag vill säga, jag skriver det här får då riskerar jag inte att börja storlipa.

Det är nästan ett år sedan jag steg in i "trädgården" och träffade er alla. Jag kan inte fatta hur mycket som har hänt sen dess. Ni kommer nog alltid vara "de som förändrade mitt liv". Det var när jag började hos er som jag insåg vad jag ville få ut av livet och tog tag i och förändrade det. Jag bestämde mig för att "här ska jag stanna"och att jag skulle klistra fast mig i stolen när sommaren närmade sig. Nu behövde jag inte det eftersom jag fick stanna ändå.
Jag vill så gärna klistra fast mig i stolen denna gången också för jag vill så gärna stanna. Nu vet jag att det inte går...
Jag har nog aldrig skrattat så mycket och gråtit så mycket under ett år. 2007 kommer gå till historien på väldigt många sätt.
Ni kommer lämna stora avtryck hos mig, väldigt stora...
Jag vet inte vad jag mer kan säga mer än att:

Omfg, 1M gonna mi55 U li3k h3ll, Ur teh fucking Elajt^, U roX
Kej thx ba1

Gästföreläsare

Har precis fått titeln gästföreläsare på Malmö Högskola. Bara för en eftermiddag, men ändå...
Jag ska föreläsa om hur det är att jobba som Produktionsledare i praktiken. Det ska bli mycket roligt, (gillar att känna mig lite viktig) särskilt kul ska det bli att träffa mina söta små lärare igen.

Så lite...

Så lite......som kan påverka så mycket.
Det som folk måste förstå är att jag skriver här när jag får en känsla eller något som påverkar mig för stunden. De som känner mig väl vet att jag går väldigt mycket upp och ner och därmed hur jag påverkar människor omkring mig och hur jag påverkas av dem.
Jag menar inte på något sätt att jag inte vill hjälpa de vänner jag har runt om mig. Jag menar bara att jag måste ta hand om mig själv och de saker jag prioriterar och då kräver jag att mina vänner ska respektera detta. Jag kräver inte att ni ska förstå men iallafall respektera de beslut och prioriteringar jag gör. Ni måste utgå ifrån att jag gör de prioriteringar utifrån mitt perspektiv.
Jag har lyssnat på andras åsikter (vilket jag kommer fortsätta med, men i en annan grad) helt för mycket. Nu kommer jag lyssna på mig själv istället. Antingen accepterar man det eller så gör man det inte.

Ett litet rop..

Jag blir så frustrerad. Jag känner att jag inte har kontroll. Jag har inte kontroll över mina känslor. De bara spelar mig spratt hela tiden. Låter mig tro en sak en dag för att sedan intala mig något helt annat nästa dag.
Jag hinner inte reflektera över vad det är jag känner och jag rusar fram som ett skenande ånglok.
Det senaste är att jag saknar det gamla som fan. Inte nödvändigtvis tankar om att jag skulle vilja ha det så igen men att jag saknar det eller kanske snarare den...
Vad betyder allt sånt här egentligen? Varför dyker sådana känslor upp?
Jag känner mig inte redo, inte alls redo för den situation jag har satt mig i. Vad gör man åt det?
Ok, detta var nog mitt rop...gör vad ni vill med det..